Viltspår - på riktigt

I onsdags – Lena kom med sina tre västgötar Emma, Gillis och Gittan, för promenad och rally-träning. Snö och skidspår ute på fälten, så vi pulsade ner på stigen längst bort till höger vid parkeringsplatsen för att gå en runding i skogen.

Vi släppte loss Emil och Emma (dom kommer ju alltid på inkallning!) och efter tre sekunder såg vovvarna och vi nånting som rusade upp och iväg in i skogen. En blodfläck, ett litet rådjur.

Jodå, vovvarna kom direkt, som tur var.

Ska vi ringa polisen? Ja, det skulle vi, och efter nån halvtimme kom Jägaren. Är alla jägare två meter långa? Med sjumilasteg?

Rådjuret hade blivit anmält som påkört av en bil.

Jag halkade mej fram minst tio steg när Jägaren tog ett … tur att legan var nära, annars hade jag stupat också.

OM du inte hittar rådjuret har vi faktiskt två viltspårschampion här, försökte jag, men jägarherren hörde nog inte vad jag sa (flås flås).

Vi tränade litet medan vi väntade, sen hörde vi skottet.

Ut ur skogen kom han med ett pytte-litet rådjur, självaste kroppen var ungefär lika stor som Emils, eller kanske Gillis’. Det lilla rådjuret hade brutit ett framben.

Det gick som ett sus genom hundnosarna, åh, ett riktigt! Emil nosade på bakdelen, med raggen rest, det var lité läskigt, med blod å allt.

Vi fick klövarna, fyra små-små ben, som nu ligger i vår frys. Innanmätet ligger (fortfarande?) bakom det lilla skjulet vid parkeringen.

OM vi ändå fått sticka dit! mumlande nog Emma, Emil, Gittan och Gillis.

Att det inte var någon idé att fortsätta rallylydnadsträningen förstår ni nog!

//Pia B

I fredags, den 29 oktober, blev det bestämt att domare O kunde lägga varsitt öppet spår åt Emil och Zigge. Han var beredd att ta emot oss på söndagen, kl 09.00 (vintertid). Tänka, tänka, tänka, hur mycket är klockan då, med byte från sommartid till vintertid? Och hur dags måste man åka från Nyköping? Hur lång tid tar det egentligen, att åka till Hökärr? I Gula bilen?

Såklart att det regnade, det SKA det göra när man går prov.

Zigge med vippörat var först ut. Janne var nog litet nervös, med både domare O och mig bakom. Zigge däremot, var cool som vanligt, startade perfekt, lagom takt och med nosen i spårkärnan hela tiden. Ingenting kunde störa honom, det var det bästa han någonsin gjort. Jag, som gick bredvid domare O, fick spåret refererat steg för steg, oblodade vinklar återgång och så skott. Inte en muskel rörde sig när skottet gick. DÅ andades Janne för första gången på 18 minuter.

Högsta poäng, 42, blev det för Zigge på det första öppna spåret. Bara två spår kvar till championat! GRATTIS!

Så kommer Emil västgöte. Emil har suttit med Zigges svans över huvudet hela bilresan, djupt försjunken i sömn. Gomorron hela världen, här kommer jag!

Åh, ett spår! Med tre hästar i hagen bredvid! Spännande! Emil tassade på, jag påminde honom: Nej, vi ska inte valla hästar, vi ska s-p-å-r-a … Han gjorde det bra, bästa öppna spåret hittills … så gick han av. Och drack vatten (kissade), och strosade litet i kanten av ett kärr …– suck – gick tillbaka till spåret! Klarade skottet (bara ett litet voff) och hittade klöven!

HURRA! 37 poäng fick vi, det gick på 19 minuter.

//Pia B, vad ska vi göra nu då?

2010-10-24

Så ska det låta!

Nu har jag planerat spåret och lagt det efter konstens alla regler, så nu ska Pinja klara det också, sa’ Pia och gick i väg med bestämda steg.

Och Pinja klarade det suveränt!

Sista spårgången för den här terminen med fortsättningsgruppen, och regnet skvalade ner – vi är vana vid det här laget. Numera vet vi att spåren inte rinner bort, möjligtvis kan dom flytta på sig litet.

Alla kunde inte vara med, Kent var på kalas, Gert var på resa, Helena var dunderförkyld och Mats var ute och jagade i Stora Skogen.

Anne och Olle gick för sig själva i sin skog, Wilma var ”taggad”, Billy var … mindre taggad, kanske? Matte och husse var nöjda, det kändes bra.

Emil fick ett alldeles eget spår som klättrade upp över en bergskam och ner igen – alla spår i Ekensberg går ju just över berg … och gärna i regn, som sagt.

Evas Hobbe – eller var det Izzi! – som var så duktig! Och Izzi – eller om det var Hobbe! - som var litet virrig den här gången. Eller, om det är författaren som är virrigare än någonsin?

Nåja, det blir fler spår framåt vårkanten!

Zigge då? Jo, det blev väl som det blev, ja, men vi listade ut att återgångsvinkeln gick jättebra! Swisch, så var det klart, och resten, över gångstigen ut på fältet var en barnlek för den vovven – ända fram till att skosnörena trasslade till sig för hundföraren.

Nu lägger vi spårlinorna åt sidan fram till mars/april. Då ni, då blir det andra bullar!

 //Pia B

2010-09-28

ÄNTLIGEN VAR VI DÄR!

 Utflyktsdax – viltspår hos Lena i Gnesta!

Fem långa och ett halvlångt spår hade Lena lagt på fredags-eftermiddagen. Planen var att alla skulle få blodad vinkel, oblodad vinkel, återgång och skott. Vilket mastodontjobb, att lägga sex spår!

Izzi startade först. Tänk, vad hon kan! Så duktig hon har blivit!

Hon travar på så fint i spårkärnan, återgångsvinkeln var svår så klart, men det är den för alla hundar. Skott – inga problem!

Dags att anmäla Izzi till öppet spår.

Sedan kom Billy med matte Anne. Billy gjorde ett jättefint jobb till att börja med, men trasslade till det för sig i återgången.

Han var på väg åt rätt håll, men ångrade sig … säkert färska ”riktiga hjort-spår”, trodde Lena.

Och Mats och jag såg en svart huggorm …

Zigge gick ut som hund nummer tre, jag hann inte med att se den spårningen. Lena sade ”Inga problem…” och Janne såg nöjd ut. Mycket nöjd. Du anmäler väl Zigge till öppet spår nu, Janne?

Litet sämre gick det för Kent och Selma, det verkar som det finns andra spår som är mer intressanta än gamla blodspår i Lenas skog. Kanske Selma inte kommit igång än efter det långa sommaruppehållet?

Sen fikade vi vid Lenas sjö. Vi satt i T-shirts och njöt, vissa hundar badade, andra tiggde smörgås och rotade litet i ryggsäckarna. Vi ville inte gå därifrån. Vi ville sitta där hela eftermiddagen, minst!

Då såg vi en snok, större än Storsjöodjuret, som låg på Lenas brygga …

Upp och hoppa Emil, nu är det vår tur! Och hade Emils matte kunnat koncentrera sig, så hade det blivit såååå bra!

Alltså, det började riktigt tokigt.  Spåra?!? Jag?!? Tänkte nog Emil. Skärpning … och sen gick det som en dans! Nästan i alla fall.  Ja, ja, han gick av för att kolla litet här och där, men i stort sett, han gick ju tillbaka igen.  Sen kom skottet … och Emil larvade ut i mossan … EMIL! Kom igen nu!  Jodå, spårslutet med jättefin klöv gick bra, man kunde ju bära den hela vägen tillbaka.

Jag hade så gärna vela se Pyrcha ”in action”, men det blev inte så. Fyra västgötar ville inte sitta ensamma.

Om jag tolkade Mats och Lena rätt, så gick det riktigt riktigt bra. Dags för öppet spår, eller hur!

Och Mats såg en snok till, om möjligt ännu större än den förra …

Vi tackar och bugar, Lena, det var så fina spår och så fint väder, så inget hade kunnat bli bättre. Du kan skriva upp att vi gärna kommer tillbaka!

//Pia B

2010-09-25--26

INTROKURS I VILTSPÅR PÅ HUNDFOLKET!

Vilken härlig helg det har varit, tack för det allihop!
Lördagen hade utlovat regn. MEN vi hade tur och fick sol och nära på vindstilla!
Det var premiärspår för alla hundar utom terrierkillen Fox…

Liten tillbakablick från helgens träning:

Bordercollien Molly tog upp spåret på ett imponerande sätt, som hon inte gjort annat. Hon spårade noggrant, målmedvetet och självständigt. Vittrade klöven på ett 10 meters avstånd. Molly låg en god stund och småtuggade och lekte med klöven, varvat med korv och glada peppningar från oss imponerade tvåbenta för att sedan bära klöven ända till bilen med mycket hög och stolt kroppshållning! På söndagen var Molly så peppad på att spåra! Hon visste direkt vad som väntade och gick ett toppenspår även idag och spårade enda fram till klöven.

Sedan var det Fox's tur… Jag som sett Fox spåra under våren tyckte det var roligt att se hur han mognat i sitt spårarbete vilket nog både beror på rutin och mer psykisk mognad. Fox spårade lugnt och noggrant och man ser hur roligt han tycker att det är, båda dagarna.

DSG Mina var lite tveksam i början och såg ut att undra ”vad håller vi på med?” vilket inte är konstigt i början. Mina sökte hjälp från både matte som höll i snöret och husse som gick med bakom. Matte Kristina gav Mina tid och efter lite tveksamhet spårade Mina upp klöven! Söndagens spår var superimponerande! Mina var så målmedveten, spårade på i utmärkt takt. Denna gång helt självständigt utan att stanna upp eller be om hjälp och framförallt med ett annat kroppsspråk än innan, hög viftande svans hela spåret!

Taxen Lotta hade lite ”otur” i sitt första spår med en ekorre som hoppade rakt över spåret och upp i ett träd precis bredvid. Jakthunden Lotta hade efter det svårt att koncentrera sig men spårade till slut upp klöven. Lotta hade inte glömt ekorren så att bry sig om klöven eller korv var inte att tänka på för Lotta. På söndagen höll vi tummarna för att inget (levande) vilt skulle korsa Lottas spår. Lotta spårade på med en väldig fart till klöven. Väl framme konstaterar Lotta att ”ja där är klöven, men var är EKORREN?”. Haha, Lottas minnesbild var tydlig av vad viltspår är!

Sen så var det charmtrollet Bessie, Labrador, som spårade iväg ivrigt efter klöven. Matte Vivi och Bessie hade en härlig belöningsstund i spårslutet som jag tror skapar en jättebra målbild för Bessie. På söndagen spårade Bessie mer noggrant, ringade in spåret vid ett par tillfällen. Bessie gillar klöven skarpt och det jättekul att se hur glad hon blir!

Buhunden Viggo var lite fundersam i början på lördagens spår, men tog sig fram till klöven. Viggo missade först spårslutet (kanske pga sorken som sprang en meter bortom klöven) men efter en stunds nosande fann han den och bar den hela vägen tillbaka! På söndagen var det en stor skillnad, Viggo tog upp spåret och spårade ända fram till klöven som har tuggade lite på och sen bar hem!

Sist men inte minst (!) coolingen Goliat med matte Emelie. Vinthund som han är hade Goliat lite svårt att få ner nosen i backen. Han fick upp spåret och lyfte genast blicken för att spana efter bytet! Men han förstod till slut att det gällde att spåra med nosen i backen för att komma fram och väl framme vid klöven var Goliat nyfiken. Matte Emelie stannade kvar en god stund och gav Goliat tid vilket jag tror skapade en superbra målbild! Det visade sig på söndagen då Goliat satte nosen i backen och spårade på! Ringade in spåret två gånger, det var i princip då han lyfte upp huvudet så han verkar ha greppat att det är spår som gäller.

Återigen, tack alla fyrbenta och tvåbenta för en trevlig helg!

// Hanna

2010-09-05

En knippe vovvar som väntar på att få gå sina spår låter ungefär så, fast mycket mycket MER.  

Det var Hobbe o Izzi, Zigge, Luffis o Wilda, Selma o Freija och inte minst Emil. Hujedamej! (Misa och Pyrcha var också med, men väntade i resp bil. Det kan bli för skojigt ...)

Vi hade lagt motivationsspår, två korta spår åt varje hund.

För att få lité fart på det hela, bestämde vi att ta ut alla hundar samtidigt och vänta på varann, det var då det blev liv!

Först fick Emil gå ett alldeles färskt spår, en fejkad viltolycka.

Det var konstigt tyckte E, en stor blodklick där (gott!) sen ingenting förutom klövdoft – sen en klick till – slick, slick … men nån vidare fart satte han inte, västgöten.

Vi får prova nån annan (mindre morgontrött) vovve en annan gång.

Det gick bra i skogarna, kanske att konkurrensen (att få stå och vänta) gjorde att hundarna blev ivriga. Ingen hund tyckte det var konstigt med två korta spår, förutom Selma, som tyckte hon gjort sitt efter första spåret (och klöven låg ju i min bakficka).

Nu ser vi fram emot nästa spårhelg, den 18-19 september!

//Pia B

2010-08-29

LÖRDAGSKVÄLL I EKENSBERG

En riktigt vacker afton, lagom temperatur, lagom mycket mygg, inte så vått och plaskigt i skogen, man kunde ha gympadojjor.

MEN

Vi hade manfall …

Bullarna gick inte åt, det blev kaffe över (Mats var sjuk)

Inga glada skratt (Gert meckade avlopp)

Fyra spårläggare, åtta spår.

Fort som sjutton gick det!

SÖNDAGSMORGON I EKENSBERG

Efter 40 mm regn ligger spåren inte riktigt där man lagt dom, kan man säga. Åtminstone inte alla.  

Men det gick bra ändå, Luffis och Izzi gick i spårkärnan, Billy och Wilma hade jämt sjå, men klarade av att hitta klöven.

Emil gick Wilmas spår efter henne, han hade fullt upp med att sortera upp alla dofter, och inte låg klöven under en gran, som den brukar, heller.

Zigge hade full koll på var spåret låg, men ville inte bli våt, han travade så fint på stigen bredvid  --

Det gick bra för Wilda (spåret lagt på söndagsmorgonen) så nästa gång får hon också prova ett nattgammalt spår!

Till sist, när alla gått hem, kom en liten Salvia för att prova på ett spår.

Hennes första … så bra det gick! Så spårnoga hon är! Och vilken lycka att hitta klöven, och tugga på den, slita i en sena, och sen få bära den hela vägen ”hem”, med högburet huvud, vippande öron och svansen rakt upp!  

Välkommen till oss igen! 

 //Pia B

2010-08-08

DAX IGEN!

Och i lördags kväll kom en lång rad från parkeringen, mattar och hussar till Luffis o Wilda, Hobbe o Izzi, Pinja o Frodo, Billy o Wilma, Zigge, Misa, Pürcha --- här ska läggas spår!

Wilda, som behöver få lité rutin och behöver spår som inte legat för länge, fick sitt spår direkt, det gick så bra, så bra, men något långsamt, kanske. Klöven är kul! Matte sprang iväg med den, då blev det fart, minsann.

Vi andra lade spår med långa startsträckor, blodade och oblodade vinklar, skottplats! och ”som vanligt” var det vissa spår som låg väldigt nära varann, hur det nu kan komma sig. Planeringsfel? Fel på kompassen? Lokalsinnet ur funktion?

Vi hann med att fika också, och en del taktiksnack.

Sen hem i säng --- det är ju snart dags att gå upp igen!

Hur blev det sen då med spårningen?

Jo, jag hade nöjet att se Izzi spåra, oj vad hon har mognat i sommar! Hon klarade ”bäcken” utan hjälp, hon gick ut i personspår – 15 tim gammalt! – och tillbaka igen, stiligt! ”Skottplats” – inga problem. Sen får man leka med klöven o matte, o korv o lek igen, o bära … kan livet vara bättre för en liten Welsh Corgi?

Hobbes tur, jag måste nog säga att Izzi har gått om Hobbe i intensitet, noggrannhet, motivation --- det här blir en tuff match mellan corgisarna.

Misa var på tur, hon fick vänta litet för länge (på mej), hon hann elda upp sig, vimsade runt i minst tre spår samtidigt – hon rätade upp sig och gjorde ett lysande avslut, och, hon har lugnat sig betydligt på ”skottplatsen”. Det tycker jag är bra!

ALLA vovvar gjorde ”bästa spåret nånsin”. Det lönar sig att ha sommarlov, jag tror hundarna mognar och får bättre motivation när dom vilar.

Janne och Zigge var ute en extrasväng på kvällen, för att klura ut hur i hela friden spåret låg, först till höger, sen ner, sen upp, sen till höger … J

//Pia B

2010-07-21

En sen fredagskväll den 11 juni ringde telefonen. Det var Ola Hökärr. Han undrade om vi kunde komma imorgon. I morgon sa jag nä, men söndag går bra. Okej då är ni välkomna kl. 12.00. Hm sa jag och blev genast lite nervös...  Annelie och jag packade och for iväg och vi hittade dit på en gång. Vi hade ju fått en sån bra vägbeskrivning. Luffis var först ut. Hej och hå vad det gick över stock och sten. 16 minuter tog det innan klöven satt i munnen på Luffis. Oj sa Ola vad snabbt det gick, han är extremt spårnoga och vet precis vad han ska göra. Jättebra, det är kul att se hundar jobba som vet vad de ska göra. Det blev full poäng till honom. Heja Luffis!
 

Sen var det Wildas tur. Det började bra de första femtio metrarna. Sen fick Wilda syn på att den där Ola följde med och tjuvtittade när hon spårade.. Sen hade Wilda lite svårt att koncentrera sig. Man måste ju både hålla koll på matte, spåra och sen den där domaren som ska va med och hålla koll... Tiden slutade på 28 minuter - ja det var visst på håret sa Ola.. Wilda måste träna lite mer sa han men hon var duktig som fortsatte att spåra fast hon var så okoncentrerad emellanåt.

Båda hundarna godkända! Det var så roligt! Vi var svettiga både Annelie och jag efter denna roliga dag för solen sken med full kraft.. Men mest av allt var vi nöjda.. heja hundarna ni var duktiga!

Hälsningar från Helena; Annelie och vovvarna

2011-06-08

Tredje spåret gillt!

Dags för Zigge att bli Sv ch v  nu, tycker jag.

Husse hade bokat in viltspårsdomare Roland i Tystberga, kl 09.00 – vi ses vid ”Bilisten”!

Vi sågs och åkte en lång lång väg ut i skogen, vägen blev smalare och smalare, vid vägen slut låg det. Spåret.

I likhet med andra spårdomare var Roland mycket pratsam, så det tog en stund innan vi gick iväg … (jodå, Zigges husse såg litet sammanbiten ut, rent av nervös?!).

Iväg gick det, i spårets kärna. In i urskogen, bland vinklar  oblodade sträckor och ”tokvinklar”,  tills vi kom till ett ställe där Zigge snurrade  runt en stor gran. Snurr – ett varv, ett varv till, ett varv till --- jodå minsann, spåret låg mitt i en viltstig där älg, rådjur, dovhjort, kronhjort, viltsvin och mufflonfår  går för att komma ner till sjön strax bredvid.

 Hehe, sa’ Rolle, sen fick husse sig en åthutning – låt hunden sköta spårandet! Lägg dig inte i!

Vidare ner under ormbunkar, i gyttja där man kunde se avtryck av klövar, 

in i granplantering, ut över kalhygge …  och där minsann hittade Zigge klöven! 602 meter långt var spåret och 40 minuter tog det för Zigge-Z att spåra.

Svetten rann, bromsarna anföll, myggorna var på topphumör, men det gjorde ingenting tyckte  Janne, stoltaste hussen i världen!

Full pott, 42 poäng, med HP, eftersom Zigge struntade i husse vid viltstigen.

Det är ju Zigge som har rätt näsa för viltspår.

//Pia B

Ps.

Emil västgöte fick också spåra. Domare Roland har en dotter som har ett antal västgötar, var av en blev BIR i Vårgårda i början av juni. Men det är en helt annan historia.

2010-07-06

Om hur Lenas fårskinnspäls hamnade i viltspåren i Ekensberg …
eller
Klubbmästerskap i skymningsspår
 

Jag fick en idé. Nej, jag snodde en idé från Sörmlands taxklubb. Där kan man tävla i nattspår, det verkar spännande och definitivt något för våra duktiga vovvar. Jag berättade för Hanna som sa – jaaa, va’ kul! I juni månad är det aldrig mörkt, därför blev det skymningsspår – och hur skulle vi göra?
 

Tänka – tänka – tänka – tänka – tänka – tänka – tänka – tänka – tänka
 

Vi bjöd hastigt och lustigt in dom som spårat hos oss, 12 hundar med respektive var intresserade. Vi* gjorde sallad, köpte sill i glasburk m tillbehör, det var det enklaste.
 

Hur skulle vi göra spåren så att det blev en tävling, ett mästerskap? Jo, vi tog hjälp av Eva och Pia L och lade spåren, 250 m långa ungefär med 11 snitslar och 3 grejor i varje spår – det är här som Lenas fårskinn kom med i bilden – för i varje spår låg en spårpinne (godis under) en plastburk (godis i) och en snurredutt fårskinn. Så, man skulle alltså ha med 3 grejor, klöve och 11 snitslar (+ hund då,förstås) tillbaka.
 

Vi började med att ÄTA kl 20.00, sedan gick alla sina spår och kom tillbaka med diverse. För första gången hade vi en juniorförare med, Helenas dotter Anneli gick ett suveränt spår med Luffis. Dom kan sina saker, dom! Vad sägs om Doglas: 12 snitslar, 2 grejor men ingen klöve? Fusk?
 

Sekretariatet hade en svår uppgift, räkna snitslar, grejor, klöve --- för här fanns priser att vinna, fin-fina priser.
 

Olle med Wilma vann (alla rätt) en fin pannlampa att ha på (Olle) nästa år; Pia L och Frodo kom på andra plats, fick en stor ficklampa; Janne och Zigge kom tillsammans med Hanna och Alde på delad tredje plats; Janne fick välja mellan ett litet litet paket** och den långa överblivna pain richisen – valde det förstnämnda. Alde gick hem med brödet.
 

Vi kom överens om att göra om äventyret nästa år igen, med nya och förbättrade villkor, kanske också sekretariatet ska bytas ut? Hur som helst, grattis alla till alla som deltog!
*
Vi gjorde ingen sallad eller dukade så fint! Det var Anne som fixade alltihopa!
**
I det lilla-lilla paketet låg en liten liten liten ficklampa …
 

//Pia B

Rapport från Malmköpingsskogarna den 9 juni

Pinja och Emil fick spårtid öppen klass hos domare Ola i Hökärr. Kl 18.00.

Vi, Pinjas matte Pia och Emils matte hade en plan.

-         Om du går först med Pinja, så får Emil konkurrens och blir så taggad ---

-         Ja, vi låter Pinja spåra först så slipper hon höra Emils skott och bli misstänksam.

Min mage kändes som en spiralmakaron. Emil låg och sov längst bak i Jannes bil – och det gick fort, vägen var lång och krokig och vi var sena  (vi hann). 

Pinja gick ut – och det kändes som om hon hade ett spår i varje näsborre. Hm, där ligger det spåret, och här är det andra spåret … det blev inte så bra som vi hoppats. Hon hade bra fart och såg ut som om hon spårade. Skottet, däremot, bekymrade inte Pinja, som matte trott. Det blev en tvåa.

/Det var lerigt i skogen. Min gympadojja fastnade i leran, och domare Ola fick gå och hämta den – vilken gentleman!/

Så var det Emils tur, jag var alldeles lugn men det var inte Emil. Fortare fortare matte, har Pinja tagit min klöve?

Uppspark, första sträcka, blodad vinkel, andra sträcka, oblodad vinkel … och så småningom återgångsvinkel, Emil spårade som en tax, nästan, med svansen i dubbel-loop och hela kroppen ”uppstramad”, det var det bästa spår han gått! Helt osannolikt att gå bakom honom! 

Ola sade två gånger: Han går i spårkärnan … 

Så skottet … Ola kom tillbaka … VOV, sade Emil … sen full fart mot klöven! Jaaaaaa! Klöve-prinskorv-klöve-prinskorv … 

Emil somnade vid vägkanten medan vi pratade om spåren och jag fick bedömningen och diplomet. 29 minuter tog det, Emil fick en 1:a, 37 poäng (avdrag för ringning).

Åh, bara ett spår kvar. Det tar vi nog i september …

//Pia B

2010-06-11                                                                   

I morgon är det spår igen, då får Emil gå runt och ”glassa”.

På onsdag kör vi Skymningsspår, det ska bli riktigt riktigt kul!

//Pia B

BLIGGETIBLOGGEN

har varit avstängd p g a arbete! 

Så kan det vara men nu kan det bli en och annan mening.

Nu har vi kommit i mål den här våren! Så fort det har gått, och så bra! Det var snö när vi började med det där lilla spåret i södersluttningen, där vi såg årets första huggorm, minns ni?

Så mycket som voffsarna har lärt sig, och så mycket NI ALLIHOPA har lärt er! 

Den fjärde gången, det var då Wilda bet av buskarna som hindrade hennes framfart, snyggt! Så är det ju en västgöte också.

Det var då som Fox’ husse klippte av linan på hälften, och det med orden ”nej nu jäklar …” eller hur det var. Bra jobbat!

Det var då som Zanto hittade klöven trots mina protester – spåret går däråt (snitsel) nej, sa Zanto här går det! Och det gjorde det! Den andra snitseln var på villovägar från ett annat spår.

Den femte gången träffades vi vid Hans-gården redan kl nio på morgonen för att prova på nya spårmarker.  Då gjorde Hobbe ett fin-fint jobb ”mellan bergen”, och Luffis spårade på ängsmark.

Den sjätte gången träffades vi också vid Hans-gården samma arla morgonstund, och Pürcha fick spåret i dalen – hon gick upp på en liten bergknalle för att fånga upp spåret och som tur var följde Mats med – och kunde rycka till i henne;  där låg också en huggorm. Huvva.

Hon klarade sig.

I pausen besökte vi Pål Jungshage och gick en tur på rallylydnadsbanan, det var uppskattat av besökare, hundar och Caroline, som är ledare.

TACK TACK TACK FÖR DE FINA BLOMMORNA!

Hobbe, Izzi, Wilda och Luffis är anmälda till anlagsprov.

Pinja och Emil ska gå ”öppet spår” i morgon (9 juni), i Malmköping.

Nu blir det spännande …

 //Pia B

2010-04-17

Dagens hjälte var nog Zanto …

Ännu en härlig dag i skogen! Med spår överallt  å hundar å mänskor. Solsken var beställt, men inte den där vinden, som stormade  från väst (eller var det ost).

Kexet och Matilda fick specialspår, och, javisst, nog kollade båda två om det möjligtvis hade kommit några blåbär. Det hade det inte, inte ännu.

Kexet fick det knepiga ”upp över berget”-spåret, som hon klarade fint, i blåsten.

Matilda spårade också bra, men har ibland några andra spår i näsan, rådjur kanske, en skogsmus, man vet inte, för Matilda skvallrar inte i första taget.

Hur gick det för alla andra då?

Jo, tack vare Hanna och Janne kunde vi spåra på olika håll hela tiden.

Den pigge Fox gör som Alde, kollar snitslar och gräver ner klöven vid spårslut. Det gick jätte-jättebra, de här 300 m.

Snobben klarade sig galant, liksom Klas.

Hur det gick för Hobbe och Izzi vet nog bara matte, skicka gärna ett mejl till mej om det!

Luffis och Wilda spårar som dom inte gjort något annat. 

Hur var det nu med glada Zanto? Jo, han gick ”hyggesspåret” tillsammans med husse, där hade alla vindar lekt under dagen, men det bekom inte Zanto, han satte nosen som en sugkopp i spåret, upp en bit över berget och ner tillbaka strax bortom. Snyggt jobbat!

Nästa gång är det dags för 400 m och två bloduppehåll.

Vi ses uppe vid Hundfolket kl 09.30! 

Spårdagen var inte slut där

Klockan 17.30 kom spårgrupp 2 för att lägga spår till söndagsmorgonen.

Där var Aldes, Zigges, Pinjas och Frodos, Wilmas och Billys, Selmas och Emils respektive, för planering och spårläggning, och ett kan sägas: - Det går mycket lättare, och fortare, om man drar klöven samtidigt som man blodar spåret …

På söndagsmorgonen gick vi våra spår, mest intressant var det att följa Alde, Zigge och Selma, det var första gången för dom på nattgamla spår. Inga konstigheter! Det blir värre nästa gång …

Det gick bra för Emil. Det bästa spår han nånsin gått. Så nu är det bara att boka tid … tillsammans med Pinja … för här ska provas.

VI SES LÖRDAGEN DEN 1 MAJ, ALLIHOP!

 //Pia B

2010-04-03

VILKEN TUR ATT DET INTE VAR LÖRDAG I MÅNDAGS!

I lördags hade vi kanonväder, men i måndags … 

Tolv ivriga nosar, tolv glada svansar och fyrtioåtta ivriga tassar – nu är vi verkligen igång igen!

Vi lade spår kors och tvärs, till höger och vänster – och en del av oss hamnade i ”våtmarker”. Det ska man göra någon gång när man spårar hos oss!

Den första hunden jag fick nöjet att se i spåret var Klas, som, på valpars och unghundars vis var så noggrann, och koncentrerade sig så himla fint.

Synd att Klas var inviterad till påskmiddag, så att vi inte fick se honom igen, den dagen. 

Zanto är så noggrann också, och har perfekt hastighet i spåret (så att även jag hinner med!)

Charlie, vår lille Jack Russell, hade med sig ”lill-matte” den här gången (starkt gjort!) eftersom husse Björn är sjuk – kanske Charlie var litet dämpad? Spåra gjorde han i alla fall, kunde vi se.

Matildas matte var glad, eftersom Matilda visade sitt spårsinne och verkligen visste vad hon skulle göra. Det blir ett långt spår till på lördag…

Fox är en trevlig spårhund. Som jag kunde se var det här med spår verkligen hans grej. Vad tycker matte och husse, måntro?

Nu är det snart spårlördag igen! Spåren blir längre, alla ska prova på vinklar och oblodade sträckor.

Vi ses kl 09.30, välkomna! (Ni har väl inte glömt att fylla i J …)

Våra vilda djur

Den här gången mötte vi inte någon huggorm. Däremot träffade vi en fästing, stor som en padda. Minst.

 //Pia B

2010-03-20 

NU ÄR VI IGÅNG IGEN – OCH FÖRSTA HUGGORMEN HAR SKÅDATS!

Det blev PLAN B.

Vi träffades kl 10.00, en nästan helt ny STOR grupp den här gången. Härligt!

Det var mattar och hussar om vartannat till Hobbe och Izzie, Wilda och Luffis, Fox, Kexet och Püscha, Charlie, Snobben och Zanto. Zigge var också med, tack för det, Zigges husse!

Vi saknade Matilda och Klas med respektive, dom kommer till nästa gång. Då blir det fart och fläkt!

En och en halvtimmes teori (fika! kaka!), nu kan vi allt om hur man lägger spår  och går spår, selen och linor (=trassel), godis, uppsparkar ---

Jag hade lagt ett litet spår (kryssat mellan snöfläckarna) i söderläge, för spontanupptag, det gick bra för de första fem vovvarna (HP till Wilda som ”hoppade och snurrade” sig till spåret – där sa det ”klonk” och nosen satt som klistrad). Luffis som aldrig provat förr … toppkul! Hobbe som provat och som genast spårade, Izzie som inte provat gick spikrakt, tyckte inte alls klöven var läbbig. Snobben och Charlie då – jo, som femte och sjätte hund var det svårt att hitta något spår, så vi bröt.

OCH DÄR LÅG HUGGISEN!!!

Fast det är ingen som tror på, utom Sigges husse, som gick förbi med kameran.

Fox och Zanto provade på spåret i alla fall, liksom Zigge (vilket kort spår tyckte han.)

Nästa gång, på självaste påskafton, blir det två spår för alla, vi träffas kl 10.00!

 //Pia B

2010-03-05

Man kan ju undra …

Är det våren som är på väg?

För det kluckar och porlar från taket vid Hundfolket, och man kan SE barmark! Vägarna är snöfria och TORRA, så skönt att kunna gå (och köra bil) utan att halka!

Snödjupet i skogen är en västgötaspets djup (hög?) och västgötaspetsen har just kommit på att man kan ”rejsa” på skaren utan att matte kan komma efter.

Vår spårcirkel --- vi kommer troligtvis att köra enligt PLAN B, vilket innebär mest teori första gången, och hundpromenad förstås.

OM det inte sker ett under, så att skogen är snöfri! Då är det PLAN A som gäller.

Den 20 mars kl 10.00 är det som gäller fortfarande!

//Pia B

2010-02-22

26 dagar till uppspark …

Och vem tänker ploga hela skogen? Borsta eller blåsa bort snön från alla berg och dalar?

I morse var det 22 grader kallt, och snön uppe vid Hundfolket är ungefär 1 ½ västgötaspets djup.

Nu är goda råd dyra,  plan B måste förberedas!

//Pia B

                                                            ,

2009-11-22

Det är så jäkla kul att lägga spår med dej! Sade Gert till Olle, eller Olle till Gert – spelar ingen roll vem som sade vad, för båda såg lika glada ut när dom kom ut ur skogen på lördagseftermiddagen. - Vi gick ett varv i träsket, också, sade Olle (det syntes på stövlarna).

Söndag morgon kl 9 träffades vi igen för att spåra, det var Frodo, Misa, Pinja och Wilma.

Och visst gick det bra! Med återgångsvinklar och (för vissa) ”skottplatser” (utan skott), Misa tyckte det var jättekul och ville gärna leka, men hon hade inga problem att fortsätta spåra.

Wilma for iväg som en skottspole i spåret, det gick så fort så spårläggaren inte hann med i svängarna (upp över berg, ner igen, upp … osv).

Pinja och Frodo – såvitt jag vet gick det bra för Pinja som är så noggrann och för Frodo, som ibland kan ha annat för sig också.

Det var svårt att enas om en bra ”nästa gång”. Kanske i jul, kanske på nyår … 

//Pia B 

2009-11-14--2009-11-18

JAG LYFTER PÅ HATTEN!

Vilka fantastiska hundar vi har! Efter den blötaste spårdagen i lördags gick Alde, Freija, Selma och Zigge sina anlagsspår och klarade sig galant!

Alde fick t o m HP, eftersom hon hade viltstörning i sitt spår (se Hannas egen beskrivning).

Nu är det bara att fortsätta mot championat, eller hur!

Matilda och Kexet är riktigt på gång nu, de gick fina spår i lördags – i ösregn. Så duktiga, tappra voffsar.

Terminslut – tack för den fina orkidéen, alla. Jag blev så glad!

Nu ser fram emot nya spår och nya ekipage till våren, jag börjar redan längta …

 //Pia B